Konversation med 3-åringen

Oerhört intressant konversation som jag hade med 3,5-åringen. Lillasyster hade gått och lagt sig, men han ville sitta uppe och mysa lite till, med mamma på balkongen. Han saknar uppenbarligen vår förra lägenhet en del. Och det gör jag med på något sätt. Inte för att jag vill bo där eller flytta tillbaka på något sätt. Men när man haft det så bra någonstans uppstår lätt en hel del nostalgikänslor. Lika som jag känner för Shanghai! Och det här var vår första riktiga lägenhet i Sverige. Även det enda boendet han kommer ihåg. Och där lillasyster har bott i hela sitt liv.

Han: Mamma, jag saknar Solna…

Jag: Men älskling, ja vi hade det så mysigt där, men vi har det väl bra här med.

Han: Jag saknar min gamla matta och mina Turtles.

Jag: Men mattan slängde vi ju för den var så trasig och alla dina leksaker har vi ju kvar. De är ju på ditt nya fina rum!

Han: Låtsasgråt.

Jag: Tänk vad fint vi bor här! Och vilken fin innegård som vi kan leka på.

Han: Jag vill inte ha någon innegård.

Jag: Men, det som är så kul! När du blir lite större kan du ju gå ut och leka själv där.

Han: Men ååååh! Jag vill inte bli större. Då kommer jag ju inte vara liten och söt längre.

Jag: Men du kommer ju alltdi vara hur söt som helst.

Jag: Alla kan ju vara söta. Vuxna är också söta!

Han: Nä, vuxna är bara glada.

Jag: Det är ju också bra. Är jag glad?

Han: Du är en GRODA.

 

En reaktion på ”Konversation med 3-åringen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s