Kurragömma är inte alltid kul

Idag var vi med om något jobbigt. Något VÄLDIGT jobbigt. Försökte bevara lugnet, men när jag drog vagnen med lillasyster, som satt i ena sidan, kände jag att armarna skakade. Den andra halvan av vagnen var tom. Egentligen inget konstigt, eftersom storebror så gott som aldrig åker vagn längre och om han gör det använder han brädan, men nu när han varit sjuk kändes det lika bra. Men nu var han borta. Såg när han stack och det gick så snabbt.

Vi var inne på H&M och där älskar de små tokarna att springa och gömma sig under klädställningarna. Max två sekunder brukar de vara borta ur synfältet och när lillasyster är med brukar dock hennes extrema fnittrande och ”inte kunna sitta stilla” mer än två sekunder avslöja dem, men nu satt ju hon i vagnen. Poff sa det och så var han som borttrollad. Och vi hittade honom inte under några klädställningar alls.

Hade ingen aning om hur länge vi letat. Och ropat. Antagligen bara fem minuter. Fem minuter som kändes som en timme? Hörde gråt från nedervåningen och fick för oss att det var han som åkt ner i rulltrappan. Skyndade oss ner och lokaliserade skriket. Men nej, det var en annan liten kille med sin mamma. Jag fortsatte att leta nere och Robert där uppe. Efter ett par minuter kom han ner igen, utan vår lilla kille, igen. Skräcken!

Check på att ha meddelat kassan om borttappat barn. ”En 3-åring med vinröd tröja har försvunnit, om ni ser Oliver hjälp honom till kassorna” (det var då gråten var nära) och så kallade hon på vakterna, som skulle hjälpa till att leta? Egentligen visste jag att han var där inne någonstans, men han brukar ändå alltid komma fram, speciellt när vi ropar och det hade gått så lång stund. Tankarna hann gå runt. Hade han gått ut? Följt med någon? Gått till leklandet? Försökt gått hem? Åkte upp bakom vakterna i rulltrappan och hörde deras misstankar om leklandsrymnignar med mera. De visste inte att de hade den desperata mamman bakom sig. Då hörde jag plötsligt ett välbekant yl. En väldigt ledsen liten kille med sin lilla katt under armen, som till slut kommit fram från sitt gömställe, var på väg mot kassorna och skämdes därefter till och med igenom hela lördagsgodisplockningen. Kurragömma är inte alltid kul.

selmaooliver11.jpg

5 reaktioner på ”Kurragömma är inte alltid kul

  1. Åå fy det där är inte roligt alltså! Hände mig med för ett tag sen. Arvid försvann i en affär och jag fick mer eller mindre panik. Både personal och andra besökare hjälpte mig att leta. Värsta farhågan var att nån rövat bort honom. Till slut kom han fram från en klädställning med byxor. Jag blev såå lättad men också lite arg för att han gömde sig. Skönt att Oliver med kom fram. Kram!

    Gilla

  2. Åh fy, vet precis känslan. Äldsta grabben försvann på Bamsedelen på Kolmården och skräcken innan vi hittade honom var total. Tidsperspektivet blir så annorlunda. Han var borta max en kvart säkert men det kändes som timmar.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s