Syskonen

IMG_9997.jpg

Under ta-hand-om-bebis-stunderna (det vill säga) byta blöja ett par gånger efter varandra, byta om, amma ledsen och hungrig, trött efter det, byta blöja igen) är storebror så förstående. Han hänger snällt med och kollar på, oftast fixar han med mitt hår. Som mamma tycker jag aningen synd om honom, hur kul kan det vara. Men i gengäld sitter semlan tyst och snällt och tittar på när storebror har sina ”moments” (det vill säga jag är två, men beter mig som 13, eller kanske helt enkelt bara som en helt vanlig tvååring). De kompenserar varandra rätt bra de där två.

Däremellan finns stunder som ovan. Då storebror bygger pussel, semlan tar bitarna, stoppar dem i munnen så de blir sådär bebisdreggelblöta och tjuter av glädje. Och storebror tjuter av gråt. Men egentligen tror jag inte att han är särskilt ledsen utan tycker att det är ganska kul att hon blivit så pass stor att han har någon att låtsasbråka lite med.

Och så har vi stunder då man bara smälter. När semlan nyss vaknade och Oli sa att han ville se om hon var vaken varpå han utbrast ”hon ää sååå shöööt” (hon är så söt). Kanske inte låter särskilt märkvärdigt, men han har inte pratat särskilt länge och hans ordförråd är fortfarande under utveckling så att få höra de orden är helt fantastiskt.

Mina små gullefjun!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s