Storebrorsbubblan

Dags för en liten statusuppdatering från vår bebisbubbla, som denna gång är väldigt olik första gången. Vi snackar även storebrorsbubbla! Att samtidigt ha en snart två-åring med väldigt mycket känslor, viljor, humor. Som dessutom, olyckligt nog, blev tokförkyld samma dag som vi kom hem från BB. Bad tajming på den. Men vi tar det från början. 
 
Kusinen hade förklarat för Oliver att han blivit storebror varpå han glatt svarat ”jahaa” (oklar förstå-status på den). Pappan åkte och hämtade honom vid lunchtid på lördag förmiddag. Mötte honom i hallen för ett planerat kram-och pusskalas, men möttes istället av en sovandes kille. Det blev en spännande väntan. När han vaknat förklarade jag att han magen nu var borta och att bebisen kommit ut. Bebisen var i vårt sovrum. Vi gick hand i hand in till sovrummet för att titta efter. Förstå chocken! Där var ju bebis som vi pratat så länge om. ”Bäääbis, bäääbis!” Påpekade han ett antal gånger. Sedan blev det att klappa, pussa, vilja hålla (med pappas hjälp), frustrationen över att inte få lyfta och bära själv eller typ kasta sig över och äta upp henne. Följt av frustrationen över att hela tiden bli supermammig eller pappig och vilja vara i samma famn som den som höll bebis.
 
Den här dagen var det blandade känslor här hemma. De helt nya och bubblande känslorna för den lilla nya kombinerade med en gnutta dåligt samvete och olivens underläpp som signalerade ett helt hav med frågor och känsla av avundsjuka blandat med frustration. Att förstå att lillasysters närvaro därefter skulle bli permanent måste vara svår att ta in – även om det märktes att han anade.
 
 
Dagen gick och förkyld eller ej-diskussionen mynnade ut i ett hostkalas utan dess like. Jag hade glömt att nyfödda var så små. Så små och så sköra! Glömt att oliven varit så otroligt liten, för mindre än två år sedan – men när man ser någon växa varje dag. Till slut tyckte vi nog att det var en bra idé att ha semlan inne i sovrummet så mycket som möjligt, för att, om möjligt, skona henne lite från hostan som höll storebror vaken flera nätter. Så från mammas mage till sovrummet. Bra övergång? Ja men jag tror faktiskt det. Dagen därpå kändes det redan som att hon liksom alltid varit där. Oliven pratade ofta om bebis, att Oli nu är bror (sägs med mycket spottljud). ”Du är världens bästa” sa jag, ”Oli brooor å bäbis” svarade han då mycket stolt.
 
Den första pappaledigheten ser helt annorlunda ut den här gången. Oliven är hemma från förskolan de här två veckorna, för att känna att vi alla nu är en familj – att vi nu är fyra. Bekanta sig med den nya familjemedlemmen. Och det är så mysigt! Killarna busar mest hela dagarna och sover i olivens rum på natten. Nätterna har varit lite jobbiga då vi ammar och oliven varje natt får några uppvaknanden då han bara gråter och ropar på mamma. Men när morgonen kommer är det glömt och han är sitt vanliga supergladapositiva-jag. Vi tjejer är med och busar då och då. Annars tar vi igen oss efter nattauddandet eller går ut med vagnen allihopa. Vi har haft besök två gånger, av ena kusinen och hennes mamma och av mormor och morfar. Han har genast tagit dem i handen och dragit med dem in för att visa hans lillasyster.
 
Efter ett par dagar var förkylningen som tur var mycket bättre. Han har hjälpt till att bygga ihop sitt gamla babygym. Han har en hel del funderingar och tycks vara väldigt fachinerad av att det kommer välling från mammas bröst (han vill hemskt gärna prova, men nej på den va). Han vill titta till bebis, som mest bara sover på dagtid, klappa henne och visa henne hans nya ödlor. Då och då kommer hans starka gladiatorsida fram. Då springer han genom soffan som att det vore gatloppet och han är ute efter att slå rekord. Hoppar i sängen lite för nära. Eller vill kasta sig över henne, lägga sig över henne och mysa. Då gäller det att vara snabb. Det kommer att dröja ett tag innan hon är med på noterna där.
 
Nu tog killarna nyss på sig sina hjälmar för att cykla iväg till badhuset. ”Häääjååå mamma, häääjå bäbis, hääääjååå mamma, häjå bääääbis” vinkade han innan han gick. Jag ska se till om inte lilla snälla sötnöten tänker vakna för lite förmiddagsfika snart. Chilla lite i soffan utan att få en filt eller ödla kastad mot facet. Men vi längtar ändå redan till att världens bästa storebror kommer hem igen.
 

11 reaktioner på ”Storebrorsbubblan

  1. Hej! Har läst din blogg sedan innan du fick ditt första barn men aldrig kommenterar. Tror det lätt blir så, synd men sant. Men nu! Läste detta inlägg och blev alldeles tårögd. Har själv fått mitt andra barn i sommar och storebror var då precis två. Han vill så väl men lillebror är ju liten, mycket frustration men också så mycket kärlek. Kanske tolkar jag in för mycket i ditt inlägg men känner igen mig och oss så himla mycket. Tycker du beskriver det så fint också och det var väl egentligen det jag ville säga. .All lycka till dig och din fina familj och tack för att du bjussar på bitar av er vardag i bloggen!

    Gilla

  2. Först stort grattis till nya familjemedlemmen! 🙂 Vad roligt att läsa om storebrors reaktion och bemötande. Vi har själv två söner som det endast skiljer drygt 15 månader mellan (lillebror föddes utan förvarning i V30) och vi väntar på mer intresse kring lillebror. Storebror drygt 20 månader har inte börjat prata än utan pratar sitt språk, så han är inte tyst långa stunder 🙂 Han kollar efter lillebror och vill lyfta/dra i honom ibland. Tycker det är jobbigt när mamma ska amma, då vill han också sitta nära. Svartsjuka har vi upplevt men hoppas och längtar efter se dom börja interagera och växa upp tillsammans 🙂 Ha en bra dag!

    Gilla

  3. Ni kommer nog hitta honom tjuvnypandes på lillasyster. Men så är barn, bara man håller koll är det lugnt. Klart man blir lite avundsjuk när mamma och pappa har en till att ta hand om.
    Ni kommer hitta honom kramandes på lillasyster med 🙂
    Så länge man är medveten om det är det lugnt, många föräldrar förnekar att deras större barn är dumma mot sina nya syskon. De vill liksom inte se ett tjuvnyp eller att att syskonet blir dragen i håret. Men som sagt är det normalt. Menar inte att han kommer vara dum mot lillasyster, men det är nog ovanligare att barn inte blir avundsjuka.

    Gilla

  4. Så mysigt Karin! Kan tänka mig att Oliver är stolt som en tupp. Lite roligt det där med att han med ville dricka "välling" från mammas boobisar 😉 Det måste vara svårt för en liten 2-åring att förstå, hihi. Kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s