Mammiga nattningar

Min lilla blå giraff, som han kallat sig själv ikväll, har aldrig varit mammig eller pappig – alla har liksom gått bra! Fram till nu.
 
Denna nypåfunna mammigheten yttrar sig inte förrän det är dags att sova. Nattningarna! Först ”myys” = sitta bredvid mig i soffan, båda under filten, och dricka välling. Störtmysigt! Sedan ska jag natta. Bara jag.
 
Ikväll ska pappan natta. Det har ju alltid gått bra tidigare, även på den tiden jag ammade honom dygnet runt (förutom när jag ammade honom till sömns). Men nu sitter jag här och lyssnar till ”maaaammmaaaa, näää mammaaaaaa, maaaammma”-rop med sorgsen klang. Burkar stå ut max tre upprepningar innan mammakänslorna tar över. Jag rusar in och liksom då njuter lite av den nya mammigheten. Men inte ikväll. Ikväll ska pappan natta. Själv är man ju kanske mjölkkossa snart igen.
 
Och precis så lång tid tog det – att skriva det här inlägget, innan de nedbrutna mammaropen upphörde och istället övergick till dinosaurie-ljudeffekter.
 
Visualiserar mig själv sittandes här med amningskudden. Känns bra!
 
Nej, nu ropar han på mig igen. Nu står jag inte ut. NU GÅR JAG IN! 
 

En reaktion på ”Mammiga nattningar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s