Att säga sitt namn

Det finns en anledning till att man som förälder nästan alltid pratar i tredjeperson. ”Mamma fixar”, ”Oliver kan sitta här”. Tror dock att vi sa ”du” lite för ofta ”Vem är det på den här bilden? Duu!” ”Vad gör du?”. För när vi har frågat Oliver vad han heter har svaret varje gång blivit ”du”, eller ”di” (trots att han utan problem kan säga alla andras namn, jag är dock såklart mamma, pappa pappa, mormor mormor osv), rättare sagt och så har han pekat på sig själv (kan även ha varit ett missuppfattat ord för ”jag” då han förklarar att ”jag ska sitta här” ”jag ska äta den här” med hjälp av ordet ”di” och att peka på sig själv”).
 
Men NU har poletten trillat ner och det är om möjligt ännu gulligare.
 
– Vad heter du?
– Ooooliii!
 
– Vem är det på den här bilden?
– Oli, oli, oliii!
 
Oli på språng.
 

4 reaktioner på ”Att säga sitt namn

  1. Vad gulligt att han kan säga sitt namn. Vincent vägrar han bara pekar på sig själv och har inget ord för sig själv alls. Men de senaste veckorna har både lärt sig att säga "mamma Cissi" och Elicia som är lillasysters namn. Då smälter man ju rätt mycket, hihi!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s