Nya rutiner inför hösten

Blev bortskämd på min 30-årsdag (känns för övrigt länge sen nu – trots att veckorna går i 300 km/h) och även efteråt! Lyxiga presenter och väskor har öst in. Här är ni omringade av ett av exemplen från Marlene Birger. Perfekt höstväska som rymmer både det ena och det andra, till och med en dator får plats.

God kväll i stugorna! Höstkväll, kan man nog säga. Antingen hatar man den här tiden på året. Eller älskar den. Ni vet vad jag gör. Bara en kopp kaffe blir liksom mysigare. Kläderna snyggare.

Så en bit in i första veckan, hela veckan, som icke föräldraledig. Känns väldigt bra. Positivt att använda hjärnan och utvecklas igen. Raka motsatsen till föräldraledigheten, sitta stilla och tänka istället för att aldrig sitta stilla och inte direkt tänka, i alla fall inte på annat än att förhindra små olyckor och allmänna cute-chockar. Festligt blir det att komma hem till bästa familjen blir det också.

De små sover, jag dricker en stor kopp Pukka, i en gammal mugg från Tokyo, och skriver med träningsvärksskakiga armar. Och den intensiva veckan fortsätter. För det är just vad den är. Fullspäckat schema fram till helgen och då…!!! Nästan så man blir lite smånervös. Vi hörs!

Kalashelg

God förmiddag! Kalas- och festlighetshelgerna är i full gång. I går var det middag och festligheter hos kusinfamiljen och fina kusinen som fyllde 8 år. Hela familjen hade väldigt trevligt.

Annars då? Haft en toppenvecka och helg på riktigt eftersom föräldraledigheten nu är slut. Aningen söndagsseg med träningsvärk som ett kvitto på en, om jag får säga det själv, helt perfekt träningsvecka med blandad kompott – allt från lite längre vagnjogg till bra uppdelade gympass.

Dags att stänga av Nyhetsmorgon, ställa in kaffekoppen i disken och bege sig ut i septemberluften. Trevlig söndag på er!

Sista dagen av föräldraledigheten

Ännu en sensommardag i september. Och den här dagen tror jag faktiskt att jag alltid kommer att minnas. Inte bara för att den har varit hur bra som helst. SISTA DAGEN PÅ MIN FÖRÄLDRALEDIGHET.

img_5042

Lek i Vasaparken i morse.

 

Den här veckan har gett en känsla av sista av allt. Att jag inte kommer hinna umgås med mina älskade små barn mer. Men så är ju såklart inte fallet. Morgnar, kvällar, helger… Antar att det är som det ska, skulle ju inte vilja att inte känna såhär – klar med att vara med det finaste jag har. Riktigt såhär kändes det inte förra gången – då visste vi att vi snart ville ha fler barn. Det har hela tiden känts så långt fram och känslorna dök upp som bakom ett hörn när jag sprang 15 km/h. Kan inte fatta att det gått ett år, ETT ÅR!

Och vilket år! Från att hon var ett litet knyte som bara sov hela tiden tills hon blev en stor och väldigt busig och gosig tjej som springer omkring hela tiden. Och från en busig och trotsig tvååring till en treåring med fantastiska funderingar. Intensivt, galet och stundvis även stressigt. Men när jag blickar tillbaka kommer jag dock att se rosa moln och sockersöta minnesbilder.
Till något positivt mitt i denna end of föräldraledighets blues. Är glad över att börja jobba. Har nytt jobb och det känns fantastiskt roligt på alla sätt och vis. Förutom det – kommer kunna äta mat utan att torka mat på väggarna, inget gnällmultitasking och förväntar mig ÄVEN att kunna gå på toaletten själv. Vad L U G N T det kommer att bli!!

Semlan kände nog att det var något på gång – en tidig separationsångest, för hon, som i vanliga fall sommar på direkten mellan 19 och 19.30 höll sig vaken tre nattningsförsök, en 5,5 kilometer kvällslöparrunda och somnade vid nio.

Vi får se vad som händer på bloggen nu när det är slut på våra ”lediga” dagar tillsammans. En sak är säker, nya tider.